de känns som om man är ensam :( Patetisk hon är kanske vissa tycker, söker tröst på facebook... Men jag är en person som mår BRA av att skriva av mig & får ur mig saker & ting genom att skriva!

Kan gärna prata om saker & ting men ibland känns de som om folk inte lyssnar!

Jag sluter mig i min bubbla nu & stannar där tills jag vet att jag pallar. Den värsta känslan som finns är då människor runt i kring backar av nån anledning utan att tala om varför.. Ibland känns det som om jag inte duger till någonting som vän! Jag vill INTE ha bekräftelse av mina vänner absolut INTE!!!

Låter som om jag vore 12 år men fan hur ska man formulera sig då? En JÄVLIGT stor besvikelse har satt sig i bröstet & den går inte bort :( Ne Linda ryck upp dig nu & se framåt..

Jag är inte perfekt har inte massa miljoner på banken jag är inte vacker & se ut som en tonåring med smal midja.. Men älska mig för den JAG ÄR!!!! Eller ska man ha de rätta kläderna? Ska man ha en massa pengar att stoltsera med? Eller ska jag ränna ute varenda helg? Ska jag se ut som en modell??? Ska jag behöva "slicka" röven på folk för att få vänner?? Är det så man ska vara??? För att bli accepterad?? Måste man alltid ställa upp på allt detta??

Jag vet inte riktigt hur jag är som person mot folk, jag vet inte vad folk pratar om, jag försöker alltid att vara en bra vän/lyssna på vad alla har att säga även om jag inte få samma gensvar! Jag vet att jag är för snäll vissa ggr men FATTA att jag kanske är LEDSEN ibland!!!

Jag är absolut INTE felfri utan har mina brister jag me, jag kanske säger saker ibland som kanske låter knas men innerst inne så är jag bara en helt vanlig människa med enormt stora känslor, ibland lite för mycket. Jag är en känslomänniska & de står jag för.

Jag ger mer än vad jag tar!! Jag kan aldrig vara elak jag vill inte ha ovänner, medans vissa kan tjata hål på folk om skit... Jag vet att alla passar inte ihop med varandra de är jag fullt medveten om men jag anser att alla har något gott inom sig, alla är värda nått för någon.

Jag blir bara så ledsen när jag får dessa downs, vill inte ha sånna känslor.

Vill alla gott & vill att alla ska må väl, jag säger inte ett ont ord om folk ändå får jag en massa falska inviter & en del lyssnar bara med ett halvt öra & jag ska tala om en sak för er att jag har ALLTID kunnat läsa folk & jag får en känsla i magen & den känslan litar jag alltid på & i slutändan så har jag rätt.

När man är ledsen så vill man automatiskt ha kramar/ord som tröstar! De vill väl alla eller?

Jag vill de i alla fall. Jag gillar tex inte då folk är sura på varandra & baktalar folk elakt! Jag är den Lindan jag är & kommer så vara. Förstår mig istället för att gå!! Eller om man väljer den vägen att gå så snälla tala om för mig vad jag sagt eller gjort för fel.

Inom mig är jag en liten liten ledsen flicka........

Ni som känner mig väl vet vem jag är & ni vet att jag vill ingen illa.....

Nu orkar jag inte mer ikväll utan kryper ner under dunet & försöker sova så man kan vara glad bland kollegor & barn imorgon. Ett jobb jag verkligen älskar....