Direktlänk till inlägg 7 juni 2017
Jag känner nått enormt för att skriva av mig allt jag bär på!!
Min blogg är min & där skriver jag ner precis vad jag vill.
Jag har nått en gräns nu där min kropp mitt humör inte orkar mer.
Tänker tillbaka på allt jag gjort, sagt & ångrar ingenting!
En rad med jobb har jag arbetat med & fått erfarenheter som jag är stolt över!
Det bästa var nog att jobba som dagmamma, älskar barn & man får så mycket glädje från dom! Mer än vad man kan säga om vuxna!!!!
Barn är ärliga & det dom säger kommer rakt från hjärtat.
Ångrar i å för sig att man inte gick en sån linje! Men det är som det är, efterkloka jag.
Har sökt ett jobb idag men tror förvisso inte att jag får det. Men har försökt i alla fall.
Min kropp/själ är ledsen & jag känner att tårarna är där hela tiden!!
Känner mig inte uppskattad för nått jag gör eller har gjort.
Vill känna glädje! I vissas ögon är jag bara en gammal mat tant som ska slita röven av sig för ingenting.
Har knappt en handfull vänner som man kan träffa mm, ingen som vill umgås med en deprimerad människa som mig.
Visst är jag social men det räcker inte.
Jag är inte ute i svängarna, bjuder knappt hem nån! Men jag har tröttnat att hela tiden leta.
En del tror att jag har en bred vänskapskrets men så är inte fallet.
Jag är skuggan bakom alla!!
Saknar min ena vän som jag kunde prata med när jag var ledsen men hon bor inte här utan i ett annat land!! Även om vi inte sågs ofta så visste jag vart hon fanns.
Det är tur man har en familj som finns där i vått & torrt.
Men det är tyvärr ingen höjdare för dom heller att behöva se sin mamma ledsen mm.
Försöker hålla dom utanför, men det är svårt då jag är värdelös på att dölja hur jag mår.
Idag är det en sådan dag & tyvärr så tror jag inte det blir bättre.
Längtar till semestern där man kan va sig själv.
Söker inte empati hos någon & jag söker inte vänner som ska tycka synd om mig, men jag önskar att jag fått en bättre start!!
Vill gråta, skrika!!! Men behåller lugnet då jag inte vill att någon ska se.
Jag hoppas på att turen ler mot mig snart, då jag är rädd för konsekvenserna som kan uppstå!!
Är avundsjuk på alla välutbildade som har ett jobb dom kan & trivs med!
Är avundsjuk på dom som har ett gäng med vänner som tar hand om varandra!
Har en del mörka sidor från mitt liv som jag förvisso inte tänker ta upp här men som jag blir ledsen över. Jag kan ändå inte få nått ogjort.
Inga bra betyg i skolan av olika skäl!
Valde fel inriktning till gymnasiet.
Mitt liv skulle man kunna jämföra med en berg & dalbana.
Det enda i mitt liv som jag känner mig riktigt lycklig över det är min man & mina barn. Att jag kunde ha en sådan tur att jag fick träffa honom. Att få 3 underbara grabbar som jag är sjukt stolt över!!
Vill dom väl & hoppas att dom ska få allt här i livet.
Kommer nog att rensa upp lite på fejjan oxå, har människor där som inte bryr sig utan har mig mest för att snoka på min sida. Eller för att jag skickat en vänförfråga å dom har känt sig tvungna att ha mig.
Ja detta inlägg ÄR deprimerande!! Men jag ÄR ledsen & jag vill bara få ur mig alla mina känslor! Å här blir jag inte kritiserad eller får några påhopp, om jag inte vill!!
Här kan jag välja!!
Skulle kunna skriva ännu mer, men får tyvärr begränsa mina ord/meningar då jag ej kan ta upp precis allt!
Nä nu får jag nog ta & laga middag, dock inte hungrig....
imorgon är en ny dag & ett steg närmre semester!!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|