God förmiddag!!
Ja som överskriften säger så är det mycket!! Det känns som om det inte tar slut! Ser ingen ljusning än!
Farfar ligger på sjukhuset & det har gått upp & ner med honom! Jag Blev pissdålig i måndagskväll, ont i halsen & feber. Alltså jag pallar inte detta. Ska försöka jobba på fredag! Har ju torsdagen kvar att vila på.
Det är precis som om kroppen säger ifrån, så fort det blir för mycket så protesterar min kropp! Feteont i halsen, febern har tack å lov inte dykt upp än idag....
Vikten rasar så nu har jag hamnat på 72 kilo, brukar vanligtvis ligga på 75/76 kilo, men jag tror att när jag mår sämre & grunnar mycket så rasar det.

Allt som händer kämpar jag med & försöker finnas för alla. Men ibland fixar jag inte de!
Vissa når jag inte.
Jag känner mig så ensam. Tar på mig mycket av allt.
Önskar att det någon gång kunde bli lugnt..
Snart student & en del är klara men det finns en del som behövs fixas, å jag vetifan hur!!!
Gråter när jag jämt ska vakna mitt i natten, drömmer en massa.

Min andra resa som börjar i höst ser jag däremot fram mot! Det ska bli super!! Äntligen så är jag på rätt håll, att få arbeta med barn är det jag vill göra! Älskar dessa små underbara människor, att få vara med om deras utveckling & att se dom växa & bli egna individer. Så att börja studera är något som jag verkligen ser fram emot.

Men, ja det finns alltid ett men just nu i mitt liv! Jag vill ha lugn, jag vet att man inte kan få allt men jag önskar mig inga saker. Utan bara lugn & frid!! Önskar även att farfar blir så mycket bättre så han vill/kan leva längre. Jag vet ju att farmor finns om han tänker vandra vidare. Dom kommer ses men jag känner väl att hans tid är väl inte än, ( egotankar ) har en del kvar att säga.
Jag vet att farmor har det bra & är förenad med sin familj.

Har fått kontakt med moster & hon ger mig energi genom hennes ord. Hon säger dock att jag måste tagga ner, men det är det svåraste då varken jag eller andra tror på de! Jag är som alla säger som en duracellkanin!
Men då hon är på andra sidan så ser hon mer...
Är tacksam för att jag vet att jag har dom som lämnat jordelivet bakom mig.

Vissa lösningar går dock inte att lösas smärtfritt!! Jag försöker så gott jag kan & vill att alla ska må bra. Men jag då? Jag vill oxå må bra. Behöver människor omkring mig för att må bra.
Men jag tvingar ingen!! Jag ger kanske mycket mer än vad jag får. Det kommer gå ett tag men snart vet jag inte om jag orkar mer.
Jag älskar min familj i vått & torrt, men det är tufft ibland att vara mamma med tonårsbekymmer mm.
Är dock en stolt mamma då alla 3 grabbarna är duktiga i skolan & att dom är trevliga mot andra människor!

Ville bara skriva av mig lite då jag känner mig nere....
Ha en fin & solig dag alla som läser mitt lite negativt & deprimerande inlägg...
// Linda